Konstutställning: AFRIKANSK PENSLAR I GAMLA STAN

Brigitte Gacha | | Svenska

IMG-20151211-WA0011

 I vår oroliga samtid, fylld av mänskliga problem, rasism, religiös fanatism och utestängningar av folkgrupper, är det en befriande och uppfriskande känsla att befinna sig i ett av Gamla Stans gallerier med en utställning av konstnärer både från Afrika och från Sverige.
Vernissagen har nu ägt rum! Utställningen ”Afrikanska penslar” genomfördes i Gamla Stan, i ett vackert galleri vid Järntorget, en plats med rikt folkliv och med fri utsikt mot Mälaren.
Men den första frågan man ställer sig är: Hur är det möjligt att hitta ett galleri för afrikansk konst mitt i Gamla Stan, något som är mer än nog för att väcka alla de svenska konstnärers avund som också drömmer om att hitta en möjlighet att visa sina verk där?
Gamla Stan är en plats uppfylld av Stockholms historia. Där finns bland annat Kungliga Slottet, Svenska Akademin, Storkyrkan, sina gator och gränder som myllrar av folk året runt. På en gång en historisk plats och en plats för nutida turism.
Paradoxalt nog, Gamla Stan skapar både lockelse och skrämsel; dit dras i allmänhet stora mängder turister, samtidigt som detta är något som skrämmer de som bor i andra stadsdelar, särskilt alla utlänningar bosatta i Stockholm. Att försöka anordna en utställning av det här slaget i Gamla Stan är ett lovärt, djärvt och optimistiskt företag, ett försök att skapa ett möte för och en sammansmältning av två initiativtagares idéer.
Den förste av dem heter Firmin Koto, redaktör för tidskriften 100 % Cultur. Inflyttad från Elfenbenskusten och numera bosatt i Stockholm med sin familj.  Han har bestämt sig för att göra en utställning med målningar av afrikanska konstnärer verksamma i Afrika och i Europa för att göra dem mer kända för en europeisk publik, till en början i Sverige, hans nya hemland. För detta behövs en plats, ett utrymme, ett galleri kort sagt. Ingen enkel sak att ordna!
Den andres namn är Fredrik Bengtsson, en ung företagsledare och dessutom utbildad psykolog. Han hyser ett passionerat intresse för all slags konst. Fredrik förfogar över att lämpligt utrymme för en utställning: På fjärde våningen i huset där han har sitt kontor finns ett loft där förkortningen ABLE som står för Art of Beauty, Lifestyle & Energy, utmärkt sammanfattar hans filosofi. Med glädje öppnar han dörrar och fönster till sin vackra ateljévåning, belägen under taket till fastigheten Järntorget 78, för att där på bästa sätt låta tavlornas färgströmmar från andra sidan atlanten spridas ut.
Nu är tiden för vernissage inne!  De inbjudna gästerna går uppför de imponerande trapporna i det mer än 200 åriga huset; några med bestämda steg, andra mer försiktigt, andra mer hastigt, uppfyllda av nyfikenhet över att befinna sig i det mytomspunna Gamla Stan och ivriga att med egna ögon få förvissa sig om att de afrikanska verken kommer till sin fulla rätt i den här utställningslokalen. I entrén möts vi av två väldiga skulpturer, mer än två meter höga, gjorda av en blandning av metall, sågspån och lim, gjorda av skulptören Rhode Makoumbo. De här skulpturerna föreställer två kvinnor i rörelse. De hejdar oss, får oss i sin makt genom sina imponerande volymer och släpper oss inte vidare in i den stora salen förrän vi beundrat dem en god stund. Denna sal är mycket stor med helt vitmålade väggar. De vita väggarna bildar en kontrast emot och framhäver de skiftande nyanserna hos alla de färgsprakande tavlor som hänger här.
Man måste säga att de verkligen är färgrika! Ta till exempel en tavla av Pehouet, föreställande två småflickor med flätor, i full färd med att leka stående på knän och så levande att vi frestas att gå in i deras lek, skratta tillsammans som de, själva ställa oss på knä och känna doften av deras och de afrikanska byarnas historia.
 De plastiska konstverken av Stenka från Elfenbenskusten har något som tar oss från nutiden tillbaka till det forntida Egypten. Eddy Ekete från Kongo, visar oss ett annat exempel på färgrik konst med sin hänförande tavla av en skrattande ansiktsmask med inskärningar i sprakande färger.
Bland gästerna syns många kända personer som: Elfenbenskustens Sverige ambassadör med fru, Familjen Sahlin, politikern Kitimbwa Sabuni, svenskar och afrikaner från många olika länder; Kamerun, Kongo,Elfenbenskusten, Sénegal, Burkina Fasso, Benin och de i diaspora som José, sångaren från Jamaica med sånggruppen JOMAPO.
Gästerna hälsas välkomna av de två arrangörerna Firmin och Fredrik. Med ett glas ingefärssaft i handen som serveras i entrén har man precis tid att med blicken omfamna alla verk av de nio målarna och skulptörerna runt om på väggarna här, innan gruppen JOMAPO som åtagit sig att fylla salen med ett annat slags färger i form av musik framträder. De är en trio sammansatt en kvinna och två män.
Sångaren José, med mahognyfärgade hy låter nu sin varma röst uppfylla salen. Det är en sensuell röst med stort tonomfång. Och hans atletiska kropp rör sig hela tiden efter soul, gospel eller jazzmusikens rytm, som om han bokstavligen hade musiken i blodet. Plötsligt är det som om de vita väggarna också blivit berörda av den sensuella musiken och släppt sin återhållsamhet och nu ännu mer låter tavlornas underbara färger framträda, på samma sätt som en värd av artighet och respekt erkänner en gästs olika egenskaper och får dem att lysa upp deras möte, medan han ödmjuk låter allas deras färger blandas. Det är som en magisk, underbar ödmjukhet.
Efter välförtjänta applåder ansluter sig de tre musikerna till de övriga besökarna och var och en av dem ser beundrande på alla tavlorna i tur och ordning och avlägsnar sig bara för korta utflykter till buffén med alla sorters flottyrstekta rätter: sötpotatis, fisk och kyckling.
Utställningen varar i tre dagar. Tre framgångsrika dagar. Men tre dagar är en kort tid. Många fler afrikaner och svenskar skulle ha uppskattat att göra två saker samtidigt: både besöka Gamla Stan och denna utställning för att beundra och kan hända inhandla någon afrikansk tavla eller skulptur i Gamla Stans mytomspunna miljö. Det skulle också gett dem mer tid att bestämma sig för något av konstverken. Att lära känna en annan människas kultur är den bästa vägen till att uppskatta den andre. En utställning som den här gör det möjligt att föra med sig hem något av afrikansk kultur och från diaspora.
Man kan bara hoppas och önska att liknande utställningar kommer, om inte i varje kvartal, så åtminstone varje år. Och låt oss uppmuntra sådana personliga initiativ som Fredrik och Firmins som befrämjar mötet mellan olika kulturer och folk.
Brigitte Gacha
IMG-20151211-WA0007
IMG-20151211-WA0005 IMG-20151211-WA0004
IMG-20151211-WA0000