Manfy Celse: « Jag har ett förhållande med en internationell fotbollsspelare »

Firmin Koto | | Svenska

manfy-celse-impression

Översättning: Cathrine Comber

Manfy Celse är en transperson på 27 år från Abidjan som inte lämnar någon oberörd. Hen har precis tagit en filosofie magisterexamen i textilkonst och design på Konsthögskolan i Abidjan. Den här exklusiva intervjun som Manfy Celse gav för er favorittidning ägde rum i Assouindé i Elfenbenskusten. I den vackra badorten, som ligger i närheten av Assinie, berättade Manfy Celse helt öppet om sitt liv och om svårigheterna för en transperson, men också om sin kärlekshistoria med en internationell fotbollsspelare. Nu till intervjun!

Hej, Manfy Celse. Skulle du kunna presentera dig för läsarna?

Jag heter Manfy Celse och är 27 år. Jag är stylist och designer och har precis tagit en filosofie magisterexamen i textilkonst och design på Konsthögskolan i Abidjan. Jag är också en så kallad transperson. Jag är en kvinna i en manskropp.

Hur lever du ditt liv som transperson?

Jag lever ett helt normalt liv. Det är andra personer som har problem med min transidentitet – så till den milda grad att jag är något av en kuriositet för många personer. Folk vänder sig om när de går förbi mig eller fäller kommenterar som: « Är det en man eller en kvinna? » Ofta gör folk det av beundran, men lika ofta är folk föraktfulla och ropar glåpord efter mig.

Varför tror du att andra föraktar dig?

I Afrika ser man ofta homosexualitet och andra sexuella läggningar som avviker från normen som ogudaktiga. Och det kan jag mycket väl förstå, för attityder ändras inte så lätt. Vad skulle det annars bero på att vi inte blir accepterade i samhället bara för att vi är annorlunda? Vi har ju faktiskt fötts till de personer vi är. Det händer ofta att jag blir utsatt för våld. Det var faktiskt inte så länge sedan som jag blev överfallen av några som nästan lyckades skära av mig vänstra örat. Men jag har ju för sjutton inte bett om att födas som transperson!

När upptäckte du att du var annorlunda?

Redan när jag var 7 år gammal kände jag mig som en liten flicka, och jag minns att när vi lekte mamma-pappa-barn var jag tillsammans med Pierre och blev kallad fru Pierre. Efter det brukade man kalla mig vid ett flicknamn. Och på mellanstadiet brukade jag ofta rita klänningar.

Hur såg dina föräldrar på det?

Jag har faktiskt aldrig pratat med min mamma om det på allvar. All heder åt henne för jag är övertygad om att hon har tagit illa vid sig av andras kommentarer utan att kännas vid det för mig. Jag har alltid varit hennes barn, och hon har aldrig skämts över att vara min mamma. (red.anm.) Strax efter den föregående frågan ringer mamman för att fråga om var hen är och hur hen mår. När det gäller min pappa så kände jag aldrig riktigt honom, och nu är det sju år sedan han dog.

Berätta om ditt första förhållande.

Jag hade mitt första förhållande på högstadiet, och jag minns det som i går. En klasskamrat blev kär i mig. Vi flörtade egentligen lite bara. Han var så kär att han tog pengar från sina föräldrar och gav till mig. En gång gav han mig 50 000 CFA francs (drygt 700 SEK öv. anm.) Sedan kom hans pappa till skolan för att kräva tillbaka pengarna. Men den förste som jag förklarade min kärlek till var min barndomskamrat som tyvärr inte kände sig bekväm med den sortens kärlekshistoria. Våra föräldrar kände varandra väl och vi har hållit kontakten.

Berätta om din utbildning.

Som jag sa tidigare har jag precis tagit en filosofie magisterexamen i textilkonst och design på Konsthögskolan i Abidjan. Skoltiden var inte särskilt lätt. Det kan jag gott erkänna. Jag var tvungen att hantera personer som hade problem med att jag var annorlunda, och studierna var inte heller så lätta. Ändå var jag en duktig elev. Trots det blev folk förvånade när jag tog min studentexamen och klarade inträdesprovet till Konsthögskolan i Abidjan. Men under min skolgång lärde jag känna folk som förstod att jag inte kunde hjälpa att jag var annorlunda, och de accepterade mig. Att inte bli accepterad var något jag brottades med varje dag.

Vad har du för förhållande till homosexuella i allmänhet?

Det finns många olika sorters homosexuella. Det finns transpersoner, som jag, som har fötts till de vi är. Jag kommer bra överens med andra transpersoner i allmänhet. Det finns de som är homosexuella utan att man ser det på dem; de ser helt vanliga ut, som vem som helst. De är väldigt många, och jag tycker att de borde skydda oss andra som står ut mer och är så utsatta. Tyvärr är det av den här gruppen som andra homosexuella ofta stigmatiseras.

Berätta om ditt jobb som stylist och designer.

Jag studerade textildesign i fyra år, men jag är också sminkör/sminkös och stylist.

Mina färdigheter som sminkör/sminkös får jag mest användning för vid skönhetstävlingar, bröllop och fotograferingar. Jag var en av sminkörerna/sminköserna vid tävlingen Fröken Elfenbenskusten 2008 och även 2010 då jag även designade kläder till några av kandidaterna. När det gäller fotograferingar har jag arbetat med kända ivorianska fotografer som Jacobleu och Paul Sika.

Min erfarenhet av modevärlden i Elfenbenskusten går tillbaka till 2008 då jag gick ut Michèle Yakice modeskola. Sedan dess har jag försökt ta mig in i branschen och sätta min egen prägel på den.

2011 kom jag på 7:e plats i Uniwax modetävling « Rêve de Styliste. » (En stylists dröm). I slutet av 2012 kunde mina färdigheter som stylist bli kända för allmänheten, då jag lanserade min allra första kollektion – « Tropique Glamour » – under mitt eget modemärke. Mina unisexkreationer upplivar citychic-stilen med en gnutta glamour.

Min kommande kollektion « Sexy dans la sobriété » (sexigt med diskretion) kommer helt klart att bidra med en helt egen estetik till den ivorianska fashionistavärlden. Jag har fått min inspiration till den här kollektionen från såväl den kamerunska modeskaparen Iman Ayissis « genomtänkta kreationer », som Pathé’O:s funktionella kläder och även Gilles Tourés « excentriska kreationer ».

Ser du din transidentitet som en fördel i modebranschen?

Det är verkligen inte enkelt att ta sig in i modebranschen oavsett vilket land eller kontinent det gäller. Att jag dessutom avviker från normen gör att jag utsätts för dubbel diskriminering. Trots mina färdigheter har jag svårt att få finansiellt stöd för att upprätta mitt eget modehus.

Vad har du då för planer?

Jag är inte den som ger upp så lätt. Jag håller på att leta efter finansieringspartner som kan hjälpa mig att uppfylla mina konstnärliga mål. Jag är övertygad om att utländska partner, kanske västerländska, kan se bortom min transidentitet och erkänna mina kunskaper och färdigheter. Jag har många mål, men de största är att delta i internationella modevisningar, att sälja mina kreationer världen över och att hitta tillförlitliga finansieringspartner.

Under tiden marknadsför jag mina skapelser via sociala media, i synnerhet via Facebook.

Jag höll nästa på att glömma… Hur har du det med kärleken nu för tiden?

Jag avslöjar inte för mycket, för i Afrika är det svårt att säga det som det är. Men kör till. Jag har för tillfället ett förhållande med en internationell fotbollsspelare.

Får vi veta vem?

(Hen tvekar med ett leende på läpparna) Nej!!!

Kan du inte säga vilken bokstav namnet börjar på så våra läsare får något att fundera över?

« G »

Tack, Manfy.

Tack själv, « 100%culture » för detta tecken på aktning för mig.

 

Firmin KOTO