Intervju med Kouadio Benjamin, författare till den tecknade serien ”Les Envahisseurs” (Inkräktarna)

Macaire Etty | | Svenska

Benjamin Kouadio, är utbildad bildlärare. Han är också illustratör, serieförfattare, grafiker, story-boarder … Med utgivningen av hans seriealbum ”Les Envahisseurs”, som förevändning var han vänlig nog att svara på våra frågor.

Sedan när har du sysslat med att teckna serier?
Jag har älskat serier sedan barnsben. Detta var på den tiden då serier köptes för 10 eller 15 FCFA (15 öre) och vi bytte album mellan vänner. Efter att ha läst alla dessa historier, fick jag idén att skapa min egen seriekaraktär och sätta ihop en berättelse. Det är med andra ord något som jag haft i mitt liv under lång tid. När jag började på konsthögskolan i Abidjan 1983 var det i syfte att förbättras inom detta område.

Komedi och humor i satirens tjänst verkar vara credo inom serier. Har jag rätt?
Det är delvis sant. I Elfenbenskusten, har de flesta serietecknare humor och komik i registret. Det är bara att se serieproduktionerna för att bli övertygad. Det bidrar till att svälja det beska pillret av sociala problem som är svåra att komma förbi. Humorn och hån i detta fall används för att få ut budskapet. Det finns olika stilar, olika grafik men serietecknandet är inte bara humor, som många kanske tror. Historiska serier existerar, ett album var även tillägnat Felix Houphouet-Boignys liv och historien om Elfenbenskusten. Det finns också western, science fiction, socialrealism, romangenren med författare som Hugo Pratt (Corto Maltese), Didier Comes (Tystnad), Jacques Tardi, osv. Många människor är omedvetna om dessa olika uttryck. De kvasiintellektuella, som fortfarande arbetar för att klassificera serier som någon lägre stående litteratur, har gått vilse i mörkret i sin obskurantism.

Vad är fördelen med serier på klassiskt vis?
Serien är en helhet. Det är bio, design och litteratur på en gång. Vissa definierar det som ”tecknad litteratur.” Serien har fördelen av att ha text och bild. Ingen ska ignorera kraften i bilden i dagens värld av konsumtion. Som ordspråket säger: ”En bild säger mer än tusen ord”. På bilden är det enkelt att skriva text. Västvärlden har förstått att lägga vikt vid detta unika sätt att uttrycka sig. Det tog serietecknare lång tid av hårt arbete för att åstadkomma att denna form av uttryck erkändes. Texten är abstrakt, även om den från början var en teckning. Bilden är det gemensamma språket för mänskligheten. Det förenar alla sociala skikt: läskunniga, analfabeter, välutbildade, outbildade, bybor, stadsbor …

När det gäller utgivning, hur stor är Benjamin Kouadio produktion?
Jag har skapat två personliga album: John Koutoukou « Ansvarig oansvarig » som publicerades 1999 på förlaget Céda och ”Les Envahisseurs” publicerad av Editions Harmattan (Paris) 2013. Det finns också ett kollektivt album ”Eclats d’Afrique” som publicerades 2010 utgiven av Comix35. Det finns också tre album om John Koutoukou på förlaget Eburnie som ska publiceras i slutet av 2013 och massor av projekt jag arbetar med. Jag går inte på tomgång direkt.

Din senaste är ”Les Envahisseurs” (Inkräktarna). Titeln har förbryllat vissa journalister…
Jag vill gärna tro dig. Om du hänvisar till den artikeln som publicerades i en tidning vill jag hellre hänvisa till den som publiceras på min blogg, där bringar jag klarhet. Det handlar inte om fantasierna hos en grupp journalister som vill utmana den mycket suggestiva titeln (skrattar). Bilderna på fram- och baksida talar för sig själva, sammanfattningen också. Att hävda att denna bok handlar om den ivorianska otryggheten visar bara att albumet inte har lästs. Det är synd. Dessutom fanns det förklaringar i förlagets presentationstext. Jag tycker det är amatörmässigt att bete sig på detta sätt. Speciellt eftersom jag betalade ur egen ficka för att göra detta album tillgängligt för journalisten som skrev den artikeln. Titeln leder inte till någon förvirring.

Valet av titel motiveras det av särskilda skäl när vi vet att besökarna är föräldrarna?
Besökarna är föräldrar … mycket krävande sådana då de är stora fans av festande och shopping! När jag behövde hitta titeln på detta album, behövde jag inte gräva länge. ”Les Envahisseurs” kom till mig instinktivt. Och denna titel passar dem perfekt. Orena och elaka föräldrar med efterblivna attityder värderingar från forntiden. Ett bakomliggande syfte var att utarma och förstöra deras barns hem. Det finns föräldrar och föräldrar och jag ville kalla en spade för en spade. Det som utspelar sig i serien är något vardagligt, i det här fallet i våra afrikanska länder. Invasioner av detta slag sker i varierande grad och konsekvenserna är oöverskådliga. Jag uppfann ingenting. Denna titel för mig också till en TV-serie som vaggade mig i min barndom: ”Les Envahisseurs”, med David Jansen i huvudrollen. Den enda skillnaden är att karaktärerna i TV-serien var utomjordingar. Våra inkräktare i Abidjan är riktiga. De lever med oss. Vi är sida vid sida. Verkliga blodiglar. Mer glupska än någonsin!

Utöver denna oanständiga och obehagliga invasion, drar ni uppmärksamhet till afrikanska arbetare som fångas i klorna på familjens påtryckningar. Är det så?
Absolut. Och du sammanfattar det så väl. Alla dessa familjemedlemmars tryck är ett hinder för utvecklingen av afrikanska samhällen. Det gäller också fallet med häxkonster, denna skadliga och djävulska ondska, en cancersvulst som suger musten ur utvecklingen i Afrika. Hur många unga dynamiska och medvetna akademiker har inte offrats på häxkonstens altare genom en ”kort tids sjukdom”? När någon är framgångsrik, är den första reflexen att undra varför det är hen som lyckats i stället för att gratulera till framgången. Den som lyckas behöver välsignelse av en marabout eller fetischgubbe; en roll som är så välspelad av Tant Amoin Kpli i albumet. Så här är verkligheten. Föräldrarna som du hjälper på dagen med dina begränsade ekonomiska medel är de som gräver din grav på natten. Vart är vi på väg med ett sådant beteende? Det är en äkta moralisk fulhet och en kallbrand i våra samhällen. Det är de afrikanska sociala missförhållandena som förstör parförhållanden och förhindrar affärer att genomföras. Du blir en marionett i händerna på dem och de kör enligt sina ambitioner. Trots allt gott du gör, anser de alltid att det inte är tillräckligt. Hur gör man då i detta fall? På kvällen är det samma människor som du hjälpt genom att anstränga dig, genom att skicka deras barn till skolan, det är dessa personer som kommer att kritisera dig för att inte ha uppnått dina mål, att du har låtit din fru slösa alla dina pengar på sig själv och sin familj, osv. Denna serie utmanar oss. Trots allt gott ni gör för människor, säger de alltid dåliga saker om dig. Så det är bättre att hjälpa efter förmåga och inte till varje pris vilja behaga sina föräldrar. För att återgå till albumet efter att Sika kastades i fängelse, valde hans föräldrar att återvända till platsen i byn, han lämnar sin hustru och sina barn åt sitt öde. Bra exempel på ansvarsfulla föräldrars attityd! Lyckligtvis finns det föräldrar som motsätter sig sådana inkräktare! Jag kan inte i så få ord uttrycka alla brister och lärdomar som tas upp i serien, jag kan bara starkt råda dig att läsa.

Har vi goda skäl att läsa den här produktionen?
Faktiskt. Förutom att belysa bristerna i samhället såsom korruption, bluff, förskingring av allmänna medel… har denna serie fördelen av att lägga stor vikt vid vissa värderingar. Det är en lovsång till modet hos ett barn som måste ta sin far från fängelset, en lovsång till modet hos en kärleksfull hemmafru som visade sig vara en bra rådgivare, som stödde sin make och mot alla odds, ger hon honom förlåtelse i slutet… Det finns så många saker att säga, att förstå i detta album. Jag rekommenderar det! Humor, spänning, skratt … garanterat! Volym 2 är på gång. Det kommer att finnas en volym 3 också. Men för nu, smaka på det här. Invadera bokhandlarna för att få tag inkräktarna!