Suivez Nous

Kulturell identitet i Centralafrikanska republiken – hur président Bozizé har livat upp den kulturella sektorn

100pour100culture | | Svenska

-
Centralafrikanska republiken har förstått att kulturen är en av dimensionerna för att utveckla ett land. 2003 tog Unesco upp den muntliga traditionen som finns hos pygméfolket Aka (som lever i Centralafrikanska republiken) på världsarvslistan. Fyra år senare, 2007, föreslås tio till kulturyttringar att tas upp världsarvslistan.

Detta arbete har möjliggjort att göra Berthélemy Bogandas land känt och har omvärderat dess kulturarv både inrikes och i omvärlden. De har även lett till att kultursektorn har omstrukturerats i Centralafrikanska republiken. Detta land som märkts av ett decennium av politiska och militära stridigheter försöker nu hitta tillbaka till sin kulturella identitet: nationell enighet, etnisk blandning, samförstånd och värdighet. Unesco har finansierat ett projekt för att främja en fredskultur och som syftat till att förena folket.

Projektet har genomförts i teater- och musikgrupper, vid videoinspelningar, i skrivarateljéer, genom att skapa lokala kulturhus där utbildning och entreprenörskap främjas. För medborgarna har det lett till att de sociala banden stärkts men även att öppna upp kvarteren både för de som bor där som för de som kommer utifrån. Man har lyckats skapa samhörighet. Den etniska blandningen som alltid funnits i Centralafrikanska republiken är på väg att överträffa alla förväntningar.

Vid sidan av de stora evenemangen har föreningar och konstnärsgrupper livat upp det kulturella livet, något som länge saknats. Internationella festivaler om sagor och muntligt berättande har varje år lockat tiotals utländska deltagare både afrikanska och europeiska. Balettkompaniet Zëke ti beafrika som kommer från Centralafrikanska republiken har deltagit i festivaler utomlands 2005. Det är några illustrativa exempel på vad som åstadkommits sedan projektet inleddes.

Presidenten i Centralafrikanska republiken, François Bozizé förstår de svårigheter som konstutövare står inför och han har därför skapat nationella orkestrar som har tillgång till modern utrustning. I slutet av 2005 inrättade han det första kulturella forumet som landet sett sedan självständigheten, och som förenade alla aspekter ur kulturlivet i syfte att debattera den nationella kulturpolitiken.